Kabelmärkning och elmärkning som håller: tips för elcentraler och installationer

01Vad reglerna kräver

Elsäkerhetsverkets föreskrifter om hur starkströmsanläggningar ska vara utförda, ELSÄK-FS 2022:1, kräver att en anläggning ska vara försedd med den märkning och dokumentation som behövs för att dess delar ska kunna identifieras, och skyltningskraven finns i ELSÄK-FS 2022:2. Branschstandarden SS 436 40 00 (Elinstallationsreglerna) beskriver i detalj hur gruppförteckningar, märkning av centraler och identifiering av ledare brukar göras. Föreskrifterna säger inte vilket material märkningen ska ha, bara att den ska finnas, vara tydlig och tåla miljön.

Det är innehavaren som ansvarar för att skyltningen finns och elinstallationsföretaget som ska se till att anläggningen är märkt och dokumenterad när arbetet lämnas över. Att välja en märkning som håller är därför både ett sätt att uppfylla kraven och att slippa göra om jobbet.

02Beteckningar som stämmer med dokumentationen

Den viktigaste regeln är att det som står på brickan är exakt det som står i gruppförteckningen och på ritningen. Bestäm ett system innan första brickan beställs: centralens beteckning, gruppnummer och funktion i samma ordning överallt, till exempel C1 · G12 · UTTAG KÖK. Använd inte förkortningar som bara den som installerade förstår, och undvik att skriva funktion utan nummer: funktioner byts, numret består.

Spara systemet som en mall i editorn med variabler för central, grupp och funktion. När nästa central ska märkas fyller du i en lista, en rad per bricka, och alla graveras i samma order med samma typsnitt och storlek. Det är så en anläggning får samma utseende på alla skåp även när den byggs ut i etapper av olika montörer.

• Samma ordning på uppgifterna på alla brickor
• Nummer före funktion
• Versaler, rakt typsnitt, minst 4 mm teckenhöjd
• En mall per anläggning, listimport för serier

03Storlekar för central, grupp och kabel

Huvudbrytare och inkommande matning märks tydligt: 100 × 30 mm med 10–12 mm text är standard. Gruppmärkning i centralens front får sällan mer plats än 50 × 20 eller 60 × 20 mm, och då räcker 4–6 mm text väl för läsning på en halvmeter. Apparatskåp och kopplingslådor märks på dörren med 80 × 25 eller 100 × 30 mm. Varningsskyltar för spänning görs i röd/vit eller gul/svart med piktogram, 80 × 25 mm vid uttag och 100 × 40 mm vid skåp.

Kabelbrickor är små: 50 × 20 mm är det vanligaste formatet med ett eller två hål på 5 mm för buntband. En rad text på 6–7 mm rymmer en beteckning som K-101 eller 3×2,5 L1. Behöver du både adress och kretsnummer, ta 60 × 20 mm med två rader på 5 mm. Minsta tillverkbara bricka är 20 × 10 mm, men under 40 mm bredd blir det svårt att få plats med både text och hål.

04Färger och kontrast i skåpet

Vit text på svart botten är den tydligaste kombinationen i ett dåligt upplyst skåp och den som flest anläggningar använder för funktion och gruppnummer. Gul/svart används för varningar och ofta för kabelbrickor eftersom de syns i ett kabelstråk. Röd/vit är reserverad för spänningsvarning, nödstopp och brand. Blå/vit passar information och data- eller signalkablar. Alla färger kostar lika mycket, så det finns ingen anledning att kompromissa med en färgkod.

Håll samma kombination för samma typ av uppgift i hela anläggningen. Den som öppnar skåpet ska kunna skilja varning från funktion utan att läsa.

05Fästa så att det sitter kvar

Brickor på kablar fästs med UV-tåliga buntband genom två hål så att de inte vrider sig; på kablar i stråk fäster du brickan vid båda ändar och vid varje genomföring. Skyltar på skåpdörrar och fronter av lackerad plåt kan ha självhäftande baksida om ytan rengörs med sprit först, men i varma skåp, utomhus och på pulverlack som inte är helt slät håller skruv eller nit bättre. Undvik att borra i frontens säkerhetskritiska delar; använd befintliga hål eller skyltskenor där det går.

Gravyrplasten påverkas inte av damm, värmen i ett skåp, kondens i en kabelkällare eller rengöring, och eftersom texten är bränd genom ytskiktet försvinner den inte när isoleringstejp och märkningstusch för länge sedan gett upp. Det är skillnaden mellan märkning som måste göras om vid varje besiktning och märkning som görs en gång.