01Välj fästmetod efter underlag
Underlaget avgör. Släta, hårda, rena ytor som lackerad plåt, glas, laminat, kakel och slät plast passar för självhäftande baksida. Ojämna, porösa eller rörliga ytor som puts, betong, obehandlat trä, tapet och trädörrar kräver skruv. Allt som ska sitta på ett rör, en stolpe, en kabel eller ett redskap fästs med buntband eller rostfri tråd genom hål. Är du osäker: skruv fungerar nästan alltid, tejp bara ibland.
- Plåtskåp, maskinkåpa, glasdörr: självhäftande eller skruv
- Trädörr, karm, puts, tegel: skruv
- Rör, stolpe, kabel, tina: buntband genom två hål
- Brevlåda i plåt: självhäftande, skruv om den står i sol
- Utomhus generellt: skruv eller nit
02Hål: diameter, antal och placering
I editorn lägger du till hål som egna objekt, flyttar dem fritt och anger diametern. För vanlig småskruv med 3 mm gänga passar 3,5 mm hål; för 4 mm skruv eller popnit 4–4,5 mm. Buntband upp till 4,8 mm bredd går igenom ett 5 mm hål, bredare band behöver 6–8 mm eller en slits. Vill du kunna byta skruv senare, ta hålet ett halvt steg större än du tror.
Två hål räcker för skyltar upp till cirka 120 × 40 mm, ett i varje kortsida på mittlinjen. Större skyltar och skyltar på ojämna underlag får fyra hål, ett i varje hörn, så att de ligger plant och inte vibrerar. Hålen ska ligga minst 1,5 mm från kanten enligt materialets regler, men lägg dem gärna 4–6 mm in så att skruvskallen eller brickan får stöd runt om. Editorn räknar avstånden och varnar om ett hål hamnar för nära kanten eller texten.
03Skruv och nit i praktiken
Gravyrplasten är 1,5 mm tjock och lätt, så skruvarna behöver inte vara grova. Använd skruv med flat eller kullrig skalle så att den ligger an mot skylten utan att skära in i ytskiktet; undvik försänkta skruvar som vill in i plasten. Dra åt tills skylten ligger stilla, inte mer: en plastskylt som spänns buktar och kan spricka vid hålet när det blir kallt.
Utomhus och i våtutrymmen, välj rostfria eller förzinkade skruvar så att inte rostränder rinner ner över skylten. Popnit är bra i plåt när baksidan inte är åtkomlig. På tegel och betong borrar du och använder plugg; på trä som rör sig med fukten, lämna ett litet spel i hålet i stället för att dra åt hårt.
04Självhäftande baksida: förberedelse är allt
Självhäftande baksida är en dubbelhäftande tejp som täcker hela baksidan. Den fäster bra om ytan är slät, ren, torr och inte för kall. Rengör med sprit eller ett milt rengöringsmedel och låt torka helt; fett, damm, silikon och gamla tejprester är det som får skyltar att släppa. Tejptillverkarna brukar rekommendera att montera i rumstemperatur, inte under cirka 10 °C, och att trycka fast skylten med jämnt tryck i 10–20 sekunder över hela ytan.
Full vidhäftning utvecklas vanligen under de första dygnen, så utsätt inte skylten för belastning direkt. Räkna med att tejp är en permanent lösning: skylten går att få bort med värme och försiktighet, men inte flytta och fästa igen. Behöver du kunna flytta skylten, välj hål.
05Buntband och tråd
På kablar, rör, nät och fiskeredskap är buntband genom två hål den enklaste fästmetoden. Använd svarta, UV-stabiliserade buntband utomhus, vanliga vita bleks och går sönder inom ett par säsonger i solen. Dra bandet genom hålet, runt underlaget och tillbaka, så att skylten inte kan vridas, och klipp ändarna tätt så att de inte skaver. Rostfri tråd eller stålklammer är alternativet på heta rör där plastband inte håller.
06Placering och höjd
Dörrskyltar sätts i ögonhöjd, cirka 140–160 cm över golv, på väggen vid dörrens låssida så att de syns även när dörren står öppen. Märkskyltar på utrustning sätts så att de läses från det håll man normalt närmar sig och inte skyms av luckor eller kablar. Varningsskyltar ska läsas innan man når risken, alltså före dörren eller skyddet, inte på det. Och tänk på vinkeln: en skylt som sitter under ögonhöjd på en plan yta speglar ljuset från taket, så luta den något eller sätt den på en vertikal yta.